Det började med
att jag såg en tecknad bild i en bok, på en klänning
från 1490 ek.Jag
tecknade av den och gjorde en del skisser på hur den kan tänkas
vara sammansatt, vilka delar osv.
Hur det gick?
Se själv jag har försökt att dokumentera hela processen i bild och text.
MODELLEN
Anledningen till att jag valde denna modellen är för att det går att ändra den för olika tillfällen. Byt ärmar eller den lilla lappen i avvikande färg mitt fram, så har du en ny klänning. Dessutom är ärmarna omåttligt spännande, med det lilla hålet för särken/chemisen, och med snörningen vid axeln
SKISSEN
Klänningens förmodade olika delar. Detta moment är ett utav de viktigaste stegen,. Nu funderar man ut ifall de olika delarna kan passa ihop om det verkar vara så att, det kan fungera även i verkligheten.
Samtidigt brukar jag passa på att rita ut förbättringar och små detaljer, broderier, kantband osv, som skall ge finishingen.Ex var öppningen skall sitta om man skall lämna lite extra sömsmån för att den skall användas som en infällning eller för att det skall finnas två lager tyg när man syr knapphål osv.
På denna skissen finns utmärkt extra vidd i sömsmånen för där skall det sitta en snörning. Även passande tyg till de olika delarna är utskrivet.
TYGET I KLÄNNINGEN
Om du har tillgång till en second hand affär eller liknande är det en guldgruva. Jag hittade några meter av ett "tungt" glänsande tyg, med vävda blomsterrankor i jyllengult/lejonbrunt. Detta torde ha varit ett draperi eller hellånga gardiner, och det passade utmärkt till klänningen jag tänkt mig dessutom kostade det inte speciellt mycket. Det var snarare oförskämt billigt!
ÄRMEN
Ärmen samt mittpartiet på bröstet har jag valt att göra i sammet i en helt avvikande färg.
Ungefär mitt på ärmen där armbågen är markerade jag ut för ett ovalt hål. Först försökte jag att kanta hålet med en snedremsa av sammet, men det visdae sig bli för styvt och knöligt så det fick jag sprätta upp. Istället, lät jag snedremsan vara fastsydd från framsidan och bara vikt mot avigan och fastsydd för hand. Hela ärmen är fodrad så att det skall glida lätt när man tar på den för att dra upp den helt så att ärmen kan knytas fast vid axeln, dessutom skall särken/chemisen glida lätt på plats inuti ärmen när man sätter på sig hela klänningen.
Efter att ha haft denna modellen liggande nästan 1 år så började jag att sy klart efter mina skisser och min vision.
So here we goooo again!
Mitt fram sydde jag fast den lilla sammetsplattan. Den är näst fast lite löst innanför de tränsade hålen, så att snörningen kan löpa fritt. Sammets plattan skall man kunna byta ut tillsammans med ärmarna är det tänkt. När man blir lite less och vill förnya klänningen
I nederkanten kommer det att bli en smalare kant av päls runt om hela kjolen som dekoration.
( detta med päls kom sig av att jag var dum nog att tvätta ett pälsskinn i vatten, det blev alldeles hårt och skört. Efter det lärde jag mig att man skall tvätta gammla pälsar i ex rödsprit, detta har jag gjort, men pälsen blir sig aldrig lik och är ganska skör, så det får duga som dekoration i kanten.)
Den övre kanten veks in en gång, innan den nästes fast. Eftersom man inte vill se den avskurna delen av skinnet. Efter att man sytt fast pälskanten så rufsa till lite så att alla stygn döljs bland håren.
Tja det är ju lite ovanligt, men jag hade faktiskt några minkbitar liggandes, sedan 30 år tillbaka.
Och så bara kom jag på det att naturligtvis skall jag ha en mink på var axel!!!
De såg ju inte så skojiga ut från början, bara päls med hål i. Och fladdrande pälsbitar med tassar på längst ut.
( Den vävstr minken på bilden är inte vidgjord.)
Var huvud sattes fast på en axel. Som ögon hittade jag illvilligt röda pärlor från ett trasigt halsband.
I det som skulle byggas upp som huvud stopppades lite vadd från en gammal kudde.
Benen las omlott bakom huvudet, detta fick bilda nacken.
Allt har bara nästs fast med tråckelstygn, så att det bara precis håller ihop, eftsom jag vill kunna sprätta bort ifall jag måste tvätta plagget i tvättmaskinen.
I sidan sitter en extra platta bakom snörningens öppning. Detta för att om det glipar, så skall inte särken eller vad det nu kan vara, man har under synas, utan klänningstyget syns.
Detta gör att det förvillar och plagget ser inte ut att vara för trångt.
Den lite mer renässanslika snörningen, i den ena sidan.
Alltså inte snörad i X formation.
Så här blev resultatet!
Under klänningen har jag en särk som har krage och ett väldigt djupt sprund mitt fram. Särken är dragen till sidan, så att decoltaget på klämnningen kommer till sin rätt.
De lösa ärmarna är fastbundna i axelsömmarna, och särken är lite utpuffad i hålen vid armbågarna.
Längst ner kan man skönja pälskanten, ja och så fick jag en massa pälsbitar och tassar kvar som jag inte visste vad jag skulle göra med så de sattes fast lite löst i de övre ändarna av pälsstumparna, runtomlängs nederkanten på klänningen.
Och där hänger de och fladdrar lite käckt för sig själva.
Detta är mitt lilla illvillgiga djur på ena axeln.
Allvarligt talat jag känner mig lite djurisk i den här klänningen.