Lila skrivarklänning i linne. Slutet 1300 tal

Otroligt vad ändamålsenlig Christine de Pizan:s dress är!!

Det enda som egentligen är lite obekvämt är släpet. Ja huvudbonaden som hör till är kanske lite i varmaste laget.

Så därför bestämde jag mig för att göra en vardags variant av hennes klänning.

Ytterärmen

Det mest speciella med denna dress är ärmarna. Den ursprungliga dressen/dräkten har en ytterkläning med ärmar som är öppna från armbågen och ner. Undertill har man en kroppsnära klänning med kroppsnära, smala tajta ärmar. Jag beslöt att göra om ursprungsmönstret så att det endast blir en söm vid överärmens fram/insida på den del som hänger löst. På detta vis får man en hel del som hänger ner, den delen skall fodras.

Under överärmen har man en lös tajt ärm som sitter fast med hällor i överärmen. Man kan ha många olika innerärmar i olika färger, och på så vis skifta innerärm efter vilket humör man är på, eller vilken färg man vill ha för dagen.

Fodret i detta fallet ett grått linnetyg sitter endast fast på de ställen där knapphålet sytts längs med den övre kanten.

Innerärmen.

Innerärmen valde jag ett grått linnetyg till det är samma tyg som sitter som foder i klänningen och som även återfinns i kilar och fåll. Infodringen i halsen syddes ner med ett mycket enkelt broderi i grå ulltråd. Eftersom det lila tyget inte riktigt räckte till fick jag skarva mycket och passa in ett annat tyg i en annan färg. För att det skall se enhetligt ut ändå trots ett annat tyg, låter jag färgen av det andra "skarv tyget" återkomma flera gånger i dräktens olika delar.

Innerärmen är gjord efter ett vanligt ärmmönster där själva ärmkullen är utesluten. Sömsmånerna gjorde jag extra breda för att ärmen senare skall passas in efter själva kroppen och ligga omlott. På omlott-delarna behövs dubbelt tyg, och då är det en fördel att bara behöva vika in sömsmånerna.

I ärmens nederdel syddes en infodring som sedan veks in, och syddes fast för hand.Den ena kanten som skall gå omlott fick öglor handsydda av det grå linnetyget. Dessa sys fast tillsammans med infodringen. När tyget viks över återfinns de fina öglorna på framsidan. Prova ärmen och lägg allt på plats. I var ögla gör man ett märke med blyerts på den sida där knappen skall sitta fast, så vet du att knapparna sitter på rätt plats.

Knapparna

Knappar antingen de är lila eller grå gjordes av rest-tyg. Runda bitar syddes och veks ihop till små hårda bollar i tyg som skall fungera som knappar

 

Öglor.

Runt den övre linningen i den tajta ärmen syddes öglor för hand, som passats in så att de motsvarar knapphålen i ytterärmen. Sy först ett par gånger i tyget så att stora öglor bildas där du ska kunna hålla ett finger i trådebågen. Efter detta syr man knapphålstygn runt trådbågarna väldigt tätt.

För att dra öglorna genom knapphålen använde jag en liten virknål vilket underlättade betydligt. Öglan hakas fast över knappen som är fastsydd i direkt anslutning till knapphålets överkant på ytterärmen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Klänningen

Klänningen är en enkel sak med snörning bak. Det finns 4 st kilar.

Till denna dress tänkte jag bära piplinet även det 1300 tal

Kil och fåll

Eftersom det lila tyget skarvades på alla upptänkliga vis och det ändå inte räckte,. Blev jag tvungen att i nederkanten på någon kil även sy fast lite grått linne. För att spara tyg på längden så sydde jag fast ett kantband längs ned som fåll. Någon cm på längden spar man på detta vis, eftersom detta betyder att man inte behöver vika tyget till en fåll.

Kantband klipper man ut på sned i det tyg man valt för kantband. Detta gör att bandet man tillverkar "rör sig" lättare och följsammare. Kantband skarvas genom att det klipps snett och sys ihop till lagom längd. Det ser lite helt fel ut när man passar ihop längderna för att sy dem, men när man vänder och kikar på rätan så blir det ett rakt band.

Hon som vakar över syrummet

På en hylla har jag ett medeltida huvud som fungerar som glasögonhållare

:):)