Barnens begrepp om hur man ritar
en människa är många gånger baserad på någon
form av symbolsystem. Dvs de fortsätter att rita efter samma
mönster som de gjorde redan som mycket små. Men det finns enkla
små knep att ta till för att få det att se något
riktigare ut, eller i alla fall bättre. Det här med att
det inte ser riktigt eller bra ut är något som det klagas en
hel del på.
Börja med att mäta längden
på ett barn. Be sedan samma barn att sträcka armarna rakt ut
åt sidan och mät längden mellan långfingrarna. Barnets
längd och längden mellan finger topparna är det samma, sånär
som på någon cm.
Låt alla barn spärra
ut händerna för att kolla om de kan täcka hela ansiktet.
Man har en hand som i utspärrat tillstånd är lika stor
som ansiktet. Alltså kan man dra slutsatsen att händer är
ganska stora om man gämför med andra delar av kroppen. Händer
brukar oftast ritas som något väldigt litet krafs vid sidan
om kroppen.
Det samma gäller fötter,
de brukar för det mesta bli väldigt små.
Man kan enkelt mäta genom
att låta alla barnen kolla om deras fot kan täcka under armens
längd. Från armbågen till handleden. Detta bevisar bra
hur lång en fot är.
Mitten på en människa
tror oftast barnen är vid midjan, där slutar förövrigt
också armarna
( tror de flesta)
Sanningen är den att
mitten av en människa sitter lite längre ner, vid ljumskarna
eller där man kan böja sig framåt.
Om man sedan tar och kollar var händerna och armarna slutar, blir de flesta förvånade när de upptäcker att det är halvvägs ner på låret.
Att få det att se ut som att
en person svarar
i telefonen är inte
det enklaste! Eller hålla en bukett med blommor!
Det kan se ut så här:
Lämpligt är att börja med en praktisk övning.
Försök att böja amarna
på något annat ställe än vid armbågen, eller
vid handleden. Det är helt omöjligt. Det går bara att böja
armen på två ställen, alltså kan man inte ha slang
armar som är helt rundade när de böjs.
sedan kan man rita dessa som ögon.
Näsan är som en flygande
fågel
inom parentes
Såhär!