Ansedel
|
Namn Leila, Jomalina Möller
|
Nr 7
|
|
Far Johan Möller |
Se nr 14 |
|
Mor Ida ( gift Möller) |
|
|
Född Troligen 1903-04 |
Ort |
|
Döpt |
|
|
Faddrar |
|
|
Gift 1930 12/9 |
Ort Råå |
|
Med Alf Jonasson |
|
|
Död 1980 |
Ort |
|
Begravd Krematorie kyrkogården Hbg |
|
|
Levnads ålder enl. dödbok |
|
|
Dödsorsak |
|
|
Titel - yrke Hemmafru |
|
|
Barn |
|
|
2 Alf jr Nr 6 C |
|
|
3 Jarl 6 D |
|
|
4 |
|
|
5 |
|
|
6 |
|
|
7 |
|
|
Övriga uppgifter "Mojan" Ja så kallade jag henne och så heter hon för väldigt många. Egentligen hette hon Leila. För mig och mina syskon var hon den riktigt perfekta mormorn, hon lagade jättegod mat i stora mängder och bakade lika goda kakor. Dessutom hade hon väldigt mjukt skinn på överarmarnas undersida, precis som en riktig mormor skall ha. När Leila var ca 4 år fastnade hon med fingertopparna i en stenmangel. Enligt henne var denna stenmangel belägen på Stattena. De fick gå till läkare för det fanns ingen utbyggd lokaltrafik. Droska var det förmodligen inte tal om för det kostade ju pengar. Fingrarna var sedan dess alltid stympade på några av fingrarna. Hon led dessutom av eksem som var (troligen) beroende på hormonerna. ( hon var frisk när hon var gravid) Hon tålde ex inte krysantemum. Hennes hudläkare hette Delin. Huden på händerna såg ut som det var gjort av silkespapper, med djupa sprickor i. När hon var liten bodde hon och hennes syskon samt mor på Pålsgatan. Hennes far var sjöman men förliste när Leila var liten. Enl. Leila var hennes far en av de snyggaste män man kunde se. Hennes stora dröm här i världen var att spela piano, men den drömmen grusades delvis beroende på hennes fingrar. Som 4 åring klämde hon sina fingrar i en stenmangel någon stans uppe på" stattena". Hon fick i alla fall sitt piano, men kunde inte böja fingrarna som man bör för att kunna spela riktigt. I stället fick hon ta hela 8 tangenter i taget från C till C. Leila hade två syskon som nådde vuxen ålder. Har hört att det visst fanns någon till men detta syskon dog som riktigt liten.
Leila, Ragnar och Jenny.
Vid en spårvagns
station i Helsingborg är fotot taget.
Fotot taget troligen Drottninggatan nr 110 tror jag att det var( huset är rivet ), eller på Pålsgatan, hemma hos "Molle". Fotot föreställer Leila och " Nennes" hud Pierro.
Detta forot
föreställer ev Anna-greta, Alf och Leila. Kan ev vara Margareta
parken i HBG
Leilas syster hette Jenny men kallades " Nenne" hennes bror hette Ragnar. Brodern gifte sig men förliste på sjön. Jenny gifte sig med en Carl Gösta Meffert och flyttade till Amerika, men skilde sig och flyttade tillbaka till Sverige. Hon flyttade till Stockholm öppnade en blomsteraffär och gifte om sig med John Söderbom. Leila träffade genom sin bror dennes arbetskamrat Alf. De gifte sig och bosatte sig på Råå på Långgatan. 1933 kom första barnet Yvonne, sedan kom Alf.
Mojan och Yvonne 1933
Mojan med Affe och Vonna
Familjen Jonasson ungefär 1937
|
|
|
Familjen flyttade in till Hbg i början eller i mitten av 1930 talet till Tegnérsgatan 3.
Kanske inte mojans älsklings sån,g men den är förenlig med tiden och får symbolisera lite av krigsåren, och den eviga väntan som det innebar att vara gift med en sjöman.
Ja här levde de lyckligt i alla sina dar, eller hur det nu var! Ännu ett barn kom, Jarl. Leilas man Alf var ute väldigt långa tider på havet eftersom han arbetade som sjökapten. En av Leilas specialiteter var hennes hembakta kardemumma bullar. Många var det som undrade vad det var i dem, men det var en hemlighet. Men här skall det avslöjas för jag vet vad det var! Eftersom jag bodde hos min mormor i fyra år under tonåren och vi kom varann väldigt nära, vet jag. I bullarna med kardemumma har man även lite apelsin marmelad! Thatīs it!
Mojan rastar i ett snöigt landskap på våren 1971 vid ett besök i Östersund
Leila var känd som en rekorderlig människa. Vänlig och hjälpsam, men kunde vara långsint. Men bäst av allt hon var min mormor! |
